Hjärtfel

Nu när Axel är 2 år snart 3 så har man upptäckt att han har ett hjärtfel som heter ASD-Primum och kort sagt så är det hål i mellan kamrarna i hjärtat så syresatt blod tar inte den rätta vägen utan hjärtat får jobba extra mycket. Vi har nu i veckan fått bekräftat ifrån Axels läkare att hjärteamet har antagit sig honom och operation ska ske i Göteborg, sista datumet för att operationen ska vara gjord är sista maj.

När vi första gången var på hjärtmottaningen för undersökning så gjorde dom ett ultraljud och vi satt där och trodde att det inte var någon större fara utan att allt skulle vara bra, vi hade ju märkt att axels läppar skiftar färg lite då och då, istället för skära så är de åt det blåa hållet. Men man vill ju så gärna tro att allt ska vara bra, när ultraljudet var gjort så kom läkaren in och frågade lite om Axel hur han var hemma och på dagis? Om han sov mycket osv. Han har ju alltid sovit mycket, när man lagt honom vid lunch tid så har han alltid kunnat sova i flera flera timmar även om det var liv runt honom. Efter att vi svarat på hans frågor så sa han:
- det är så att Axel har ett hjärtfel.
Jag kände hur varm jag blev i hela kroppen, gråten i halsen och funderan över hur mycket fel det var??

Läkaren tog fram en teckning och förklarade hur felet var och han sa även att det inte var akut men att det måste åtgärdas till 99%, det skulle bli ytterligare kontroll..

Vi åkte därifrån och sa inte så mycket till varandra, lite svårt att beskriva. Berättade för några nära och kära men sen höll vi det för oss själva eftersom vi själva inte kunde svara på några frågor.

Det var en tuff tid efter beskede för jag fattade liksom inte egentligen, oron och funderingar över hur allt skulle gå till, tänk om det händer något ja allt gick genom mitt huvud, varje lugn stund kom tankarna fram och tårarna rann ner för mina kinder...

Just nu är det lite bättre jag kan berätta om det är någon som undrar över något, men tårarna rinner fortfarande lite då och då, väntan på att få komma iväg och laga det här är jätte jobbig.

Axel är också väldigt trött men fortfarande väldigt glad så man kan inte tro att något är fel, men han gör inte många hantag här hemma,leker lite med sina bilar och sedan vill han gärna sitta i soffan och göra ingenting. Ska vi gå och handla så är det inte så länge för han blir rätt fort grinig och vill åka hem, vill gärna gära bli buren mycket osv.. Vi tar dagarna som dom kommer och hoppas på att få göra operationen så snart som möjligt och att det inte krockar med Rebeccas konfirmation och Carolines student. Vi kommer att få vara nere i Göteborg mellan 1-2 veckor och sedan är Axels återhämtnings tid 6-8 veckor.

Som sagt vi tar dagarna som dom kommer...